Kai Kartio, museichef för Amos Rex 2018–2024

Sedan Amos Rex öppnade år 2018 har museet etablerat sig som ett av Finlands mest besökta konstmuseer och blivit ett nytt landmärke i centrala Helsingfors. Kullarna på Glaspalatstorget har förändrat stadsbilden, samtidigt som de underjordiska utställningssalarna har gjort det möjligt att visa storskalig, experimentell och tekniskt avancerad konst. 

Museet förvaltar arvet efter affärsmannen, publicisten och konstmecenaten Amos Anderson. Hans privata konstsamling lade grunden till Amos Andersons konstmuseum, som öppnade i Andersons hem på Georgsgatan 1965. Femtio år senare stod det klart att museet behövde nya lokaler för att kunna möta framtidens publik. 

Idén om ett helt nytt konstmuseum började ta form år 2012 när Kai Kartio fick en oväntad fråga. 

– Konstsamfundets verkställande direktör Kaj-Gustaf Bergh frågade om jag trodde att Glaspalatset skulle fungera som ett nytt konstmuseum. Jag insåg ganska snabbt att det inte går, för det gamla huset är speciellt och det ska bevaras. Men sedan började jag fundera på torget bakom Glaspalatset – skulle det gå att utnyttja för konstmuseet? Inte att bygga på det men under det. Att använda Glaspalatset som inkörsport till det nya museet och ha utställningarna under jorden? 

Ingen visste med säkerhet vad som fanns under torget. Stora delar av centrala Helsingfors hade redan tagits i anspråk för olika underjordiska konstruktioner, men just här visade sig förutsättningarna vara gynnsamma. 

– Det råkade sig så lyckligt att där inte fanns annat än metron, som går långt nedanför. 

Projektet inleds 

Så småningom började planerna ta konkret form. Projektet krävde många och långa diskussioner med Helsingfors stad, som vid den tiden ägde Glaspalatset. Den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden var i behov av en omfattande renovering, och staden välkomnade en partner som var beredd att ta ansvar för helheten. 

Arkitektbyrån JKMM, med Asmo Jaaksi i spetsen, fick uppdraget att utforma det nya museet. Henrik ”Henca” Johansson kom med som chef för byggprojektet. Tillsammans med museets team började de lösa den ovanliga ekvationen: hur skapar man ett modernt konstmuseum under ett av Helsingfors mest välkända byggnader utan att Glaspalatsets särprägel går förlorad? 

– Det var en lång och spännande planeringsprocess. Vi ville inte bygga ett museum för oss själva, utan för kommande generationer. Det betydde att vi behövde så flexibla lokaler som möjligt för att kunna visa sådant som vi ännu inte kunde föreställa oss. 

Utställningslokalerna skulle kunna förändras efter konstens behov och därför ha så få fasta väggar som möjligt. Lösningen blev ett välvt tak. Asmo Jaaksi kom sedan på den idé som skulle ge museet dess mest igenkännbara drag. 

– I stället för att dölja kupolerna under jorden lät han dem bubbla upp på ytan. Så föddes de karakteristiska kullarna på torget. 

Samtidigt var de ekonomiska ramarna strikta. Budgeten låg på 50 miljoner euro, en anspråkslös summa för ett byggprojekt av arkitektonisk världsklass på en av de mest krävande byggplatserna i Helsingfors centrum. 

– Men det lyckades. Mycket av det var Henca Johanssons förtjänst. 

En perfekt snilleblixt 

Att museet skulle hålla internationell standard var klart från första början. Ribban skulle läggas så högt som möjligt och de tekniska och arkitektoniska lösningarna vara hållbara långt in i framtiden. 

– Vår idé var att om man gör någonting, så ska man göra det ordentligt. 

Ännu återstod en avgörande fråga: vad skulle det nya museet heta? Namnet skulle uppfylla tre officiella krav. Det skulle ha en koppling till Amos Anderson och till Glaspalatset, samtidigt som det skulle fungera på alla språk. Dessutom fanns ett fjärde, inofficiellt villkor. 

– Amos skulle vara nöjd med namnet, där på sin molnkant. Min kollega Kaj Martin kläckte idén: det ska heta Amos Rex! Det var en snilleblixt som vi alla kunde stå bakom. 

Succé från start 

Arkitekturen gav Amos Rex en stark identitet redan innan museet hade öppnat. Nu gällde det att skapa ett utställningsprogram som kunde leva upp till byggnaden. Museet skulle förena det förflutna, nuet och framtiden, men också våga ge plats åt konstformer och tekniker som ännu inte hade en självklar position på finländska museer. 

Under Kartios tid visade Amos Rex såväl internationellt kända konstnärer som René Magritte, Bill Viola och Hans Op de Beeck som tekniskt och rumsligt experimenterande konst av bland andra Studio Drift, Keiken och Ryoji Ikeda. Den återkommande utställningen Generation skapades för att ge unga konstnärer mellan 15 och 23 år en synlig plats i museets program. Den omfattande utställningen Egyptens prakt visade hur de flexibla lokalerna kunde förvandlas för helt olika slags konst och kulturhistoria. 

Men en utställning har en särskild plats i Kartios minnen: japanska teamLabs Massless, som invigde museet i augusti 2018. 

– Vi tänkte förstås att vi ska inleda med något fint, men det hade varit konventionellt att välja ett stort, känt namn. Eftersom vi var tydligt inriktade på framtiden kändes det mer spännande att göra någonting som kunde visa en möjlig riktning för bildkonsten. 

Kartio hade upptäckt teamLab, som då var relativt okända utom i Japan och i vissa initierade teknik- och konstkretsar. 

– När jag berättade att vi skulle öppna med ett japanskt kollektiv som ingen hade hört talas om höjde folk på ögonbrynen och önskade mig lycka till. 

Något liknande hade aldrig tidigare visats i Finland och det fanns inga garantier för att den tekniskt avancerade helheten skulle fungera. Det största verket var planerat specifikt för Amos Rex. Eftersom det inte hade kunnat testas i sin helhet före installationen var också konstnärerna nervösa. 

När utställningen öppnade fungerade allt. Massless blev en enorm publiksuccé. Köerna ringlade sig runt kvarteret och under museets första verksamhetsår tog Amos Rex emot över en halv miljon besökare. 

– Det är jätteroligt när man tar en stor risk och det lyckas. 

En del av livet i staden 

När Kai Kartio lämnade posten som museichef 2024 hade Amos Rex på några få år etablerat sig som ett av Nordens mest uppmärksammade nya konstmuseer. Efter honom tog den brittisk-svenska kuratorn och museiledaren Kieran Long över ansvaret. 

Under den nya ledningen har Amos Rex formulerat en strategi där museet i allt högre grad betraktas som ett offentligt rum och en del av livet i staden. Ambitionen är att konsten inte enbart ska möta publiken i de underjordiska utställningssalarna, utan också på Glaspalatstorget, i Glaspalatskvarteret och genom samarbeten som sträcker sig utanför museets väggar. Samtidigt fortsätter museet att utveckla den profil som skapades under de första åren: internationell, experimentell och öppen för nya sätt att skapa och uppleva konst. 

För Kartio känns avskedet både vemodigt och naturligt. 

– Det var egentligen min tanke att jag skulle stiga åt sidan snart efter att museet var klart, men sedan blev det många år och många utställningar. Amos Rex är min baby och jag är stolt över det, både professionellt och på ett personligt plan. Jag lämnar det i goda händer.