Henrik Johansson, VD för Glaspalatskvarteret Ab
Jag tycker inte om ordet ikonisk, det tillhör dessa trendord som plötsligt alla använder sig av. Få saker är på riktigt ikoniska. Men då det gäller Glaspalatset är jag nästan benägen att göra ett undantag; byggnaden kan nog faktiskt betecknas som ikonisk. Ritad av unga arkitektstudenter, varav en blev (nästan) världsberömd, uppförd för OS i Helsingfors 1940, som sedan hölls först 1952, faktiskt tänkt som en tillfällig byggnad, genomlevt otaliga kriser och lika många renoveringar och nu i sitt livs form med trendmuseet Amos Rex som största dragplåster. Men alltid i Helsingfors absoluta centrum och en byggnad som alla i staden känner till.
Jag har haft förmånen att jobba med och delvis i Glaspalatset sedan 2014. Först som projektansvarig för byggnadens renovering och bygget av Amos Rex 2015-18, parallellt som vd för Fastighets Ab Glaspalatset i Helsingfors som Konstsamfundet grundade tillsammans med Helsingfors stad, därefter också som operativ direktör på Amos Rex och numera som vd för Glaspalatskvarteret Ab, som nu är det bolag som administrerar hela Glaspalatskvarteret, som förutom Glaspalatset omfattar Glaspalatstorget och kasernbyggnaden på andra sidan torget (den sistnämnda också snudd på ikonisk som ”tillfällig busstation” i 70 år!).
Jag upplever att det har varit ett privilegium att jobba i den här miljön. Förstås för den unika miljön och närheten till allt. Men också för den verksamhet som pågår i kvarteret och alla trevliga människor som arbetar här dagligen. Det jag tycker allra bäst om är att vi är så unika, både vad gäller arkitekturen och den verksamhet som sker här; de stora köpcentren i alla ära, men visst är de opersonliga och innehåller numera mer eller mindre samma butiker och restaurangkedjor. Amos Rex är förstås en viktig motor för verksamheten, men alla aktörer bidrar till att skapa en dynamisk och tilltalande helhet.
Glaspalatset har haft en brokig historia, men kännetecknande för kvarteret har hela tiden varit att man varit öppen för nyheter och olika koncept. När huset färdigställdes 1936 var det inte de stora glasytorna som mest imponerade utan de röd-gröna neonljusen med en ny teknik som helsingforsarna nu kunde beundra för första gången. En stor del av dessa är ännu kvar på husets tak, den som väl de flesta tänker på är Bio Rex-skylten, men kaffekannan och koppen är kanske ändå min personliga favorit.
Efter 90-talets renovering ville man göra huset till ett verkligt mediacentrum med både Yles och MTV:s studior som dagligen sände direkt. Alla som var unga i slutet av 90-talet minns legendariska Jyrki, som sändes från Glaspalatset åren 1995-2001.
Huset har också varit ”på dekis” ordentligt i ett flertal repriser och en rivning var nära åtminstone på 70-talet. Lyckligtvis fanns det alltid någon som motsatte sig, alternativt fanns det inga pengar för ett nybygge på platsen. I dagens läge tror jag ingen på allvar skulle vilja riva byggnaden, det har den senast renoveringen åren 2015-17 och bygget av Amos Rex för med sig. Kullarna på Glaspalatstorget tog helsingforsarna (och turisterna) till sig direkt och jag minns ännu den tillfredsställelse jag kände när torget öppnade i augusti 2018 och folk närmast rusade dit för att ta kullarna i besittning.
Renoveringen och ombyggnaden av den gamla busstationen (ursprungligen Åbo kaserns ekonomibyggnad) i början av 2020-talet innebar ju också det ett stort lyft för kvarteret. En modern biograf med stadens bästa teknik i kombination med restauranger kompletterar på ett utmärkt sätt Glaspalatset och Glaspalatstorget och skapade förutsättningar för skapandet av ett verkligt kultur- och evenemangscentrum.
Att torget med sina kullar och sina mänskliga proportioner lockar till vistelse och vi stegvis byggt upp en ganska späckad evenemangskalender där bidrar till att allt fler kommer till kvarteret bara för att strosa omkring där en stund.
”Ingen vet vad framtiden för med sig, men månne den inte är ljus i Glaspalatskvarteret!”
Men vad händer framöver, hur ser kvarterets framtid ut? Jag saknar den där magiska kristallkulan så i likhet med de flesta kan jag inte säga så mycket om framtiden. Men å andra sidan tror jag mig veta några viktiga saker som definitivt kommer att påverka framtiden för kvarteret. För det första vill helsingforsarna ha kvar Glaspalatset, det där med tillfällig byggnad är sedan länge glömt (och förlåtet?). För det andra har den nya verksamheten i kasernbyggnaden definitivt gett byggnaden en förlängd framtid och som en del av helheten vill vi nog bevara den också som ett minne av fornstora Åbo kasern. Och kanske det viktigaste; Amos Andersons fond har under åren 2015-26 investerat långt över 100 miljoner € i kvarteret. Fondens verksamhet är i princip ”evig” och kvarteret utgör i dag fondens klart största fastighetsinvestering. Vi vill fortsätta utveckla verksamheten i kvarteret, där Amos Rex etablerat sig som en av de ledande museerna i Finland och i och med museets nya strategi som arbetades fram under senaste år så kommer museet att satsa ännu mer på synlighet i hela kvarteret (och också utanför det), och inte bara i de underjordiska utställningshallarna. Med den motorn och det läge vi har, kan vi verkligen misslyckas?
Jag tror inte det. Hjärtligt välkommen du också till Glaspalatskvarteret. Vår bästa tid är här!
